Långt ifrån hel
Jag är långt ifrån hel inombords. Vet vad jag måste göra för att läckas, komma vidare upp på spåret igen. Det som var försvårt för 3veckor sedan. Måste inse att detta är livet jag liver, världen jag föddes i. Vill inte klaga eftersom jag har ett eget val. Hade jag fått hade jag nu direkten burit ut massor av "flytt-låder" och ställt in dem i ett nytt hem, få börja om på nytt - En ny kula. Hade varit obeskrivligt skönt att få börja om helt, nytt hem, ny lukt, ny omredning och nya grannar ! Vet inte vad jag kan göra, bara 14 år gammal.. Måste släppa allt gammalt och försöka börja om på något sätt.
Allt förändras med åren, Oftast till det bättre
Kan inte förklara varför eller finna en riktig anledning till varför jag alltid sett ner på mig själv och antytt att jag är mindre värd än andra. Det har alltid bara varit så, känt mig stor & klumpig. För några år sedan var jag längst i klassen och var tvungen att " se ner " på mina kompisar och började känna mig som en stor ful jätte som bara var i vägen hela tiden som ingen egentligen ville vara med. På gamla foton med min bästa barndomsvän är jag nästan 1,5 huvud längre och alla trodde att jag mycket äldre än henne. Jag fick aldrig höra " vilket fint hår du har - önskar att det var mitt! Vilka fina ögon du har " elr något i den stilen. Jag drömde mig bort till en annan värld och hoppades på att få bli någon annan - Med långt Blont lent hår och blåa glittrande ögon och få komplimanger dag in å ut för mitt utseende. Jag önskade att jag vore den där flickan i skolan med blont hår, blåa ögon och söta storasystern som alla killar verkade tycka om. Jag blev aldrig som henne och kommer aldrig att bli någonting i den stilen, Idag inser jag hur allting förändrats - Hur "den lilla söta flickan" blivit mindre med tiden och inte ingår i någon riktigt kompiskrets och hur systern utnyttjar sitt utseende för att bli omtyckt och gillad av killarna. Och vad har jag lyckats åstakomma och blivit ?
Jo här står jag idag stadigt med båda fötterna på jorden, Jag har inte det långa blonda håret eller dem blåa glittrande ögonen jag alltid drömde om att få men däremot har jag insett vem JAG är och inte vem jag alltid velat vara. Mina vänner har vuxit ikapp och jag är inte längre en av dem långa, och lika glad är jag för nu kan jag känna mig NORMAL - och att jag tillhör denna värld. Alla dessa år har bevisat så otroligt mycket. Jag är Normal, en av alla andra, Jag är fin precis som jag är skapt och jag föddes av en anledning ! Dessutom får jag komplimanger jag aldrig kunnat drömma elr hoppas på att få.
You know my name, not my story.
You make me smile =)
Början av lovet var helt sjukt bra, vaknade varje morgon vid 6-7 tiden & solen i ögonen, skrev långa peppsms & mådde helt enkelt så bra man kan göra! Men så kom den sista helgen utav lovet och allt började kännas mörkt igen, men det fick sin förklaring idag, vilket jag är tacksam för! Idag insåg jag också (lite mer än vad jag gjort förut) vilka UNDERBARA VÄNNER jag har! Och som Greta sa till mig idag, Deppa inte sönder nu! Jag ser inte detta som världens största förlust, för kärlek kommer&går! Jag ser istället detta som en ny början ♥
Ni är underbara, tack för att ni funnits där när allt är som svårast&jobbigast! ♥
Känns som jag lyckats!
Men mitt i allt det här med ideal, Facebook & alla bilder som skickas hit&dit glömmer man bort vad man själv har. Vilka underbara & fina vänner man (förhoppningsvis) har, hur älskad man är av sin familj och allt annat i ens liv som gör livet värt att leva för. Det är sjukt egentligen hur hjärntvättad man blir av det. I stället för att tänka " jag duger inte, det är ingen kille som vill ha mig eller någon som vill umgås med mig" öppna ögonen, sluta sitta framför dataskärmen och klicka runt på uppmärksamhets kåta tjejer i underkläder, Och börja inse att du är vacker precis som du är, du är skapt så & menad så! Låt inte någon liten avundsjuk person trycka ner dig för hur du ser ut, klär dig eller tycker om. Jag vet hur det är att klicka runt på andras fb profiler och kolla på alla perfekta bilder, för vem i all sin dar lägger ut en bild man är onöjd med?, jag vet hur det känns att tänka : "Hon är mycket snyggare än vad jag är, hon har det där och dedär, det har inte jag" - Men vet du vad du kan tänka då? : Jag är vacker, smart och självsäker och behöver inte lägga ut halvnakna bilder på mig själv för att inse det, och bli accepterad!
När man tappat hoppet har man tappat allt.
När man tappat hoppet har man tappat allt. Vägrar att ge upp såhär snabbt, efter så kort tid. Dag in & dag ut mår jag skit för saker som hänt men kan inte ge upp allt för ingenting. Tiden läker inte alla sår, men i alla fall en del av dem. Måste försöka se framåt. Allting som händer har en mening & det finns en anledning till varför jag lever idag, varför jag föddes och varför jag mött & lärt känna alla dessa människor. Vägrar att ge upp allt det för något så litet, fastän det gjort djupa sår och konsekvenser.. Snart.. snart sitter jag på ett flyg bort här ifrån, till frihet och värme. Två veckor i värme, frihet och absolut lugn. Två veckor med två underbara människor med stekande sol, fina stränder och god mat. Medans jag sitter här och tänker mig bort väcks jag ur mina drömmar och möter verkligheten, leendet på läpparna försvinner och ångesten kommer tillbaka
Kär på livet..
Men det finns en sak jag undrar.. varför ska det vara så orättvist? Oskyldiga människor dör oskyldiga människor tar sitt liv. Varför ska underbara människor tvingas lämna jorden.. kanske får dem de bättre uppe i himmeln men inte vi utan dem omkring oss. Förra veckan lämnade ytterliggare en oskyldig människa denna värld men för vilken anledning.. ingen som vet, men vi känner alla samma sorg över de. vet inte vad jag längre ska skriva för finner inga ord.. funderar här & nu på att gör mig i ordning och cykla upp till min kära farbrors grav.. ♥ vill tacka för dessa människor fick en chans och gjort stor skillnad i våra liv!
Vill vinna tbx glädjen, lyckan att leva.
Vill få tbx glädjen, lyckan att leva & ta varje andetag. Längtan att vakna upp på morgonen & fått ett sms av dej. Lyckan att se dej, hålla om dej & känna din kropp mot min. Numera bara ett minne blått. tacka aldrig nej - lev varje dag som det vore den sista. Berätta för din familj hur mycket du älskar dem & glöm Aldrig bort vem som en gång fanns vid din sida..
En helg - Tusen tankar
Är hemma från lägret igen, och går inte att beskriva med ord hur bra, kul och lärorikt det varit alltihopa! Kanske kan försöka förklara med ett oendligt stort leende och glädjetjut & skutt. Fastän prästen, nisse blev sjuk och inte kunde komma så blev det hellyckat! På tidigare läger när vi haft förböns gudstjänst så har jag varit väldigt, " gråt inte snälla, det är pinsamt.. gråt inte snälla..", men det är många som börjar gråta under dessa gudstjänster vilket gör det hela väldigt känslosamt och man börjar fundera på allt och ingenting, vad man gått igenom - vem man är idag - hur mår ens famillj - vem kommer jag vara om 5 år - hur kommer det gå mellan mig och min pojkvän, Under dem två tidigare förböns gudstjänsterna jag varit på så har jag tänk på min familj, främst en väldigt gammal släkting som fortfarande är i liv. Och varje gång jag är i en kyrka - ber så ber jag för honom. Men igår så kom jag och tänka på en annan väldigt fin och gammal person i mitt liv, ännu en släkting som betyder mycket för mej! Så jag skrev en bönelapp om henne och att hon skulle må bra och leva ett fortsatt gott liv, eftersom jag känner att hon är värd det! Någonting hände inom mig under gudstjänsten, något helt underbart och jag bestämde mig för och lovade mig själv att jag från och med Då skulle börja ett nytt kapitel i mitt liv, börja om och kämpa för min tro, som jag dock börjat tappa lite. Innerst inne så finns den alltid kvar, men med mycket omkring så dämpas och glöms det lite bort. När en tjej då på gudstjänsten berättade en del av sitt liv - en väldigt speciell period i hennes liv, så fick jag en sån känsla inom mig som jag Aldrig haft förut. Jag ångrade mej, och fasten jag inte är stolt för det och inte kan ändra på det som hänt så kan jag göra en skillnad nu och framöver! Strax innan gudstjänsten var slut skrev jag min andra bönelapp, om en familjemedlem som jag vet kämpar dagligen mot en känsla & hårda ord. Jag ser smärtan i personens ögon och vill att det ska få ett ordentligt slut nu, vill att personen som gör den jag älskar illa ska inse & finna ro i sig själv. När jag då vikt min lapp och lagt den i urnan och Jimmy bad för lapparna där i, så kom Filippa fram till mig och frågade hur jag mådde - om det var okej och så eftersom jag hade sagt tidigdare att jag inte ville gråta.. Men det brast för mig när hon ville be för mig. Hon satt och kramade & höll om mej, bad för mig och sa dem rätta orden, något helt magiskt som verkligen känns genom hela kroppen. Hennes ord berörde och betyder väldigt mycket. Fastän jag inte berättat något från mitt liv, mitt förflutna så sa hon dem rätta orden.
Efter gudstjänsten satt jag & linnéa oss i korridoren (där vi sov..) och pratade, jag berättade om 3 tuffa år jag haft som nog var dem värsta i mitt liv, som verkligen tryckte ner mig ordentligt och förstörde mitt självförtroende. Jag tycker inte om att skylla på andra, fastän det inte är mitt fel men för dessa år kan jag inte säg att det var någon särskills fel. Varken den andre personens elr mitt eget. Så när vi satt där och pratade, fann jag svaret. Vet inte vart det kom ifrån men det kom ut ur min mun. Jag var osäker, illa omtyckt och försökte att rätta mej efter vad andra sa & tyckte. Personen kom, och han var den första som faktiskt accepterade mig för den jag var - trotts all osäkerhet och bortfluget sjävlförtroende. Han bekräftade för mig att jag var någon, Inte perfekt men jag var Jag. Han var den första som riktigt bekräftade det, och de var det som gjorde att mitt beroende blev så starkt efter honom. Därför jag fortfarande inte kan glömma honom helt, hör jag hans namn så är det honom jag först tänker på. Jag vlll inte längre skämmas, men jag är inte heller stolt. Det som har hänt, har hänt och kan inte ändras på. Men vi kan både försöka att släppa det och glömma allt dåligt.
( ps. min dator är "sönder" så kommer inte kunna blogga ordentligt på ett tag..)
Saknar dej, vill bara att du ska veta det.
Det här med Religon - Tro & Gud!
Alla har vi dåliga dagar, men låt dem inte bli för många! ♥
l