Förlåt för jätte dålig uppdatering! Har inte riktigt orkat blogga sedan jag kom hem i fredags kväll. =) Hursom helst fick jag besök sent igår kväll av kevin, haha så han sov här inatt å stack sen vid lunch. Vi har ju som sagt inte träffats sen vi gjorde slut för drygt en månad sedan å gud vad man kan förändras på så kort tid! Hursom helst drog jag, Aveline & Kevin F till stranden å chillade oså innan i eftermiddags. ♥ Med andra ord en helt okey dag! Nu ska jag smita till sängs, haha imorgon väntas skolan! Usch va länge sedan jag var där! ;o jaja godnatt & puss !
Blogg.se verkar dampa lite så kan inte ladda upp bilder från helgen ;( Så bjuder istället på denna bild, som jag tog för sådär 150 år sedan när jag städade rummet, haha! I alla fall så har jag fruktansvärt ont i min rygg, och kunde knappt röra mig igår. Men jaja, idag är det måndag - ingen skola & valborg! Uppdaterar mer senare ♥
Försöker att le och känna glädjen omkring. Vilken glädje? Försöker att förstå vad folk egentligen vill, finner ingen anledning till att kalla en annan helt vanlig människa för hora. Hora är en kvinna som säljer sig på gatan, följer med desperata / kåt män hem för en slant. Horor är inte en 15åringa tjejer som varje dag går till skolan i hopp om att lära sig något, skrattar, umgås och har kul med sina närmsta kompisar. Någon har tydligen inte lärt sig innebörden av svenska språket, Ettikett och inte kalla andra för kränkande ord. Jag vägar djupt att kalla någon för hora. Jag känner ingen hora och använder därför inte ordet, ännu mindre till mina vänner & klasskompisar. Vart är denna värld på väg? Får nog på dehär - Kalla inte en annan människa för tjock när du själv inte har den perfekta kroppen, kalla inte en annan människor för Hora när du inte vet innebörden av ordet. Vill ni komma någonstans i livet, stanna upp tänk om och tänk på hur till tilltalar andra. Finns ingen anledning att vara otrevlig.
I någon timme igår på skolan var det crazy day å alla vet väl va som menas med det, hursom helst skulle jag till tandregleringen så missade hela grejen. När jag då kom tillbaka var det slut och de flesta bytte om igen till vanliga kläder och sen fick vi ha 3h's håltimme för att ha en lektion halv 2. Så jag & Aveline gick t medya å köpte kebbab å satt i regnet å käka, haha! Jag bah : Det hade ju kunnat vara värre.. å Avve ba : Ah det hade ju kunnat spöregna. Tog inte många minuter innan de började att ösa ner haha! Men det var mysigt hursom helst, ♥ Nu ska jag fixa massa plugg - som jag arbetat med HELA veckan å därför inte kunnat uppdatera, ha de bra!
Försvinner in i mig själv för ett tag, tänker tillbaka på allt som hänt. Mycket jag inte kan dela med mig om här, för att det skulle väcka reaktioner & många frågor. Men trotts att jag bara är 14 år & förträngt flera år av mitt liv, så är det mycket som fortfarande finns kvar inom mig. Vill bara rensa ut allt, slänga alla kläder - radera alla foton - flytta till en helt ny stad - Börja om på nytt och glömma bort allt förflutet. Som 10 åring öppnades nya dörrar i mitt liv. Dörrar som gärna fått vara låsta ett par år till, ting hände som jag bara vill lägga bakom mig. Många dörrar har öppnats, lika många stängts. Vad hade hänt, vem hade jag varit, Hur hade jag mått om jag från först början aldrig smsa din syrra å du svarat. Så många år - Så många år av osäkerhet. År av mitt liv jag aldrig kommer att få tillbaka, och hur många gånger du än säger Förlåt kommer jag aldrig att kunna bli mitt gamla jag igen. Sms i hundra tals, dagar som blev år. Flera år i helvetet. Men fann en väg ut, blev kär för första gången på Riktigt i en kille som jag varit små förälskad i, i flera år sen dagen vi första gången träffades. Till slut blev det vi två. Men allting har sitt slut, även dem vackraste kärlekshistorierna. För ett år sedan var vi vänner och trodde aldrig att vi skulle bli något annat, ett halvår senare visade sig motsatsen - men nu är det slut. Oh nu ett år "senare" sitter jag ensam och funderar på ifall jag någonsin kommer att kunna bli kär på riktigt igen. Kärleken till dig var enorm, men bara ett test innanför verklighetens dörrar. Det sista jag vill göra är att behöva såra någon, säg till en annan person, : Jag känner inte likadant som du gör för mig, jag är ledsen.. Men tvingats göra det gång på gång ändå. Jag vet hur det känns att höra orden, att få förhoppningar om något stort och att det sen visar sig vara ingenting. Jag vet hur det är att bli utnyttjad av någon annans behov och tro mig behövd. Så är verkligheten, tro det eller inte. Jag kanske anses vara en blyg liten person med det perfekta livet - Aldrig behövt känna sorg & aldrig varit med om något som gjort djupa sår. Men tro mig, efter alla år & gånger som jag blivit behandlad som skit av killar är jag inte någon självsäker diva på topp. Jag har inte det perfekta självförtroendet och känner mig mest i vägen. Jag har aldrig riktigt passat in, Varken i skolan - kompisar eller släkt. Jag har alltid mer eller mindre känt mig som det femte hjulet.
Vill vara lycklig, känna glädje och skutta omkring och bara skratta åt livet. Men livet skrattar åt mig. Dagarna rullar på sakta, väldigt sakta. Vill bara gräva ner mig i ett tjock täcke och en bok som fångar min uppmärksamhet och sen ligga där hela dagen och bara läsa, drömma mig bort och inte behöva bry mig om någon / något annat.
Eftersom jag bloggat sjukt dåligt på sistone så tänkte jag slänga in ett inlägg med en bild på mej, glad ! Så jag börja kolla igenom bilderna på min dator, från 2011 - 2010, men drog rätt snabbt slutsatsen om att jag inte har en ända bild där jag har ett ÄKTA stort leende ! Och på sistone har jag inte alls varit särskillt glad till att ta fram en kamera och fota mig själv.. Vet inte om jag ska ta detta som mitt liv de senaste åren har varit ganska så.. ja vad säger man? Mycket bilder - mångda upplevelser - men fruktanssvärt få leenden ? Men hitills är faktiskt slutet av 2011 & 2012 de åren som jag varit allra gladast, haft roligt på riktigt och upplevt massor av saker!